Publicerad: 2 september 2025
Jag måste erkänna en sak: jag tycker plast är ett otroligt spännande material. Under tio år var plast (nästan) allt jag tänkte på – mitt jobb som forskare var att utveckla nya plastmaterial. Visste du till exempel att plast kan leda elektricitet och till och med användas för att tillverka plastbaserade solceller? Plast kan verkligen överraska.
Därför följer jag med stort intresse FN:s förhandlingar om ett globalt plastavtal. Den senaste förhandlingsrundan avslutades den 15 augusti – utan resultat. Initiativet, som pågått i tre år, syftar till att länderna gemensamt ska minska plastföroreningarna och deras konsekvenser för miljön. Att det behövs är de flesta överens om. Utmaningen är att världens länder ännu inte kan enas om hur problemet ska tacklas, eftersom alltför strikta regler riskerar att krocka med ekonomiska intressen.
Hur skulle framtida restriktioner för plast kunna se ut?
De flesta verkar vara eniga om att plastavfall behöver regleras tydligare, med mål för återvinning och materialåteranvändning. Även krav på märkning och spårbarhet av kemikalier i plastprodukter under hela livscykeln diskuteras. Det skulle innebära att produktdesign, teknik, logistik och affärsmodeller som underlättar återbruk och återvinning måste utvecklas och skalas upp.
Samtidigt driver länder inom High Ambition Coalition – där bland annat EU:s medlemsstater, Kanada, Chile och Sydkorea ingår – på för att gå längre och även begränsa plastproduktionen. Det kan handla om:
- direkta lagkrav, till exempel ett tak för hur mycket jungfrulig plast som får produceras,
- men också om ekonomiska styrmedel som skatt på ny plast.
- Dessutom diskuteras förbud mot engångsprodukter, mikroplaster och vissa plaster som anses särskilt problematiska, till exempel PVC och EPS.
- En striktare reglering av miljö- och hälsofarliga tillsatser, som flamskyddsmedel och mjukgörare, är också en möjlighet.
Hur skulle ett avtal kunna påverka byggbranschen?
Det är svårt att föreställa sig att vi kan bygga hus med dagens prestandakrav helt utan plast, åtminstone inte i stor skala. Plastens mångsidighet – att den kan skräddarsys för olika behov – i kombination med dess låga pris gör att materialet finns överallt: bland annat i isolering, fönsterkarmar, rör, golv, elektronik, lim och färg. Att skala upp återvinning och samtidigt minska plastanvändningen i byggsektorn är därför en komplex uppgift.
Flera initiativ har visat att återbruk och återvinning kan genomföras i byggprojekt, men plastmaterial hamnar sällan i fokus. För plastprodukter finns särskilda utmaningar:
- materialen är ofta komplexa,
- kraven på prestanda och teknisk livslängd är höga,
- spårbarheten av innehåll är ofta bristande och
- logistiken är utmanande, vilket gör att återbruk eller återvinning inte automatiskt är ekonomiskt lönsam.
I byggsektorn ser vi det tydligt i exempel som isolering, kabel eller golvmaterial – produkter där olika plasttyper ofta är sammanfogade med andra material och därför är svåra att demontera och återvinna på ett effektivt sätt. Produktdesign som är anpassad för återbruk, tydligare regler för kemikalier och ekonomiska incitament skulle kunna ge cirkulära initiativ bättre förutsättningar.
När det gäller att hitta alternativa material finns det många krav att balansera. En central utmaning är att ersättningsmaterial måste hålla samma tekniska prestanda (vem tycker egentligen om papperssugrör?!). Klimatavtrycket vid tillverkning, potentialen för cirkularitet och annan miljöpåverkan måste också vägas in. Var kommer råvarorna ifrån? Och materialen måste dessutom vara ekonomiskt rimliga.
Ett sätt att arbeta systematiskt är att kartlägga var plast används och sedan prioritera. En tumregel skulle kunna var att tänka i två dimensioner: 1) hur svårt det är att ersätta plasten och 2) vilken effekt det ger.
- Där stora mängder används och alternativ redan finns – till exempel alternativa material för isolering eller golvmaterial – kan vi börja direkt att testa och skala upp lämpliga lösningar.
- Där plast används i stor mängd eller plast som innehåller klassificerade ämnen, men alternativen saknas, krävs forskning och pilotprojekt.
- Små volymer med låg risk kan ge plats för nischade lösningar, medan plast som är svår att ersätta och inte innebär någon större risk kanske fortfarande är det bästa valet.
Skifta tankesättet - hur du rustar inför nya plastkrav
För mig är nyckeln framåt att förändra hur vi ser på plast. Plast bör inte längre betraktas som en billig standardlösning som passar överallt, utan som ett värdefullt, högpresterande material och en resurs. Osäkerheten kring en kommande plastreglering innebär för mig att branschen behöver vara proaktiv. Den som tidigt utvecklar, testar och använder alternativ står bättre rustad inför nya krav och kan dessutom påverka framtidens spelregler.
Anna Hofmann,
Doktor i polymerkemi – Senior kemist & Team lead för CSM och miljökonsulter på SundaHus
