Tuffare byggkrav? Inga problem!

I grunden är dessa krav bra, de finns där för att vi vill förbättra byggnaden för de som vistas i den och för miljön i stort, men de innebär också en hel del extra arbete. Men hur blir det enkelt att göra rätt och kan man slå flera flugor i en smäll?

För att reda ut de retoriska frågorna i ingressen vill jag börja med att ge några exempel på hur byggprocessen i Norden blivit mer komplex de senaste åren. I Sverige kom kravet på klimatdeklarationer för nybyggnation 2022 och det finns nu även i Norge och Danmark samt snart också i Finland. Antalet projekt som ska certifieras enligt något av de olika systemen på marknaden, såsom BREEAM, DGNB, Miljöbyggnad, Svanen eller LEED, ökar också hela tiden. Nu senast har det även börjat ställas hårdare krav på redovisning i relation till EUs taxonomi.

Detta kräver förstås större kunskap och ser man enbart till de byggmaterial som används så sitter man med ett antal nya krav:

• Byggmaterial ska kontrolleras så de uppfyller den aktuella certifieringens krav.
• Byggmaterial ska kontrolleras så de uppfyller EU-taxonomins DNSH-krav.
• Byggmaterialens CO₂eq-avtryck ska beräknas som underlag för klimatdeklarationen.
• De byggmaterial som används ska loggas, dels för att möjliggöra verifieringen av de olika kraven, dels för att underlätta framtida återbruk av dem och på sätt minska framtida resursuttag och CO₂eq-avtryck.

Processen av att använda byggmaterial i ett projekt skulle kunna beskrivas ungefär så här:

1. Produktval – Varje produkt som används ska kontrolleras gentemot den valda certifieringens krav och även gentemot EU-taxonomins krav. Den som gör detta bör vara väl insatt i de respektive reglerna och kommer att behöva detaljerad dokumentation, som till exempel säkerhetsdatablad, byggvarudeklarationer och emissionsintyg från produkternas tillverkare etc. Först därefter kan hen bedöma om produkterna uppfyller de givna kraven. 

Alternativt kan man, delvis, skjuta ut ansvaret till de olika tillverkarna och be dem deklarera huruvida kraven uppfylls. Detta gör dock att man inte får in den detaljerade informationen om produkterna som i vissa fall behövs för certifieringen av byggnaden och som alltid är central för att säkert kunna återanvända produkterna framöver. Processen kräver en hel del intern kommunikation eftersom det oftast är olika personer som har kunskapen om vad som behövs och fungerar i bygget och som vet hur en produkt står sig i relation till miljökraven.

2. Produktregistrering – När en produkt väl är godkänd enligt punkt 1 ska den användas. Då behöver det loggas, helst tillsammans med information om var och i vilka mängder den används. Detta för att underlätta framtida utbyte och/eller återanvändning av produkten och som en del av underlaget för certifieringen och klimatdeklarationen.

3. Rapportering – Till sist behövs underlaget för certifieringen, redovisningen av uppfyllandet av EU-taxonomin samt klimatdeklarationen tas fram. Förhoppningsvis har all relevant information samlats in under steg 1 och 2, men vanligtvis behövs en del kompletteringar göras, exempelvis jakt på fler EPDer, alternativt komplettering med godkända generiska data om EPDerna inte finns.

Med tanke på att ovanstående måste göras för de allra flesta produkterna i en byggnad innebär det mycket arbete, oftast manuellt sådant. Det gör att det tyvärr är vanligt att det blir dyrare att ”göra rätt”, inte nödvändigtvis på grund av att den tekniska lösningen eller byggprodukterna är dyrare, utan på grund av att processen runt det blir så komplex och resurskrävande.

Även om kraven inte var riktigt lika komplexa när vi introducerade SundaHus Miljödata 2003, var en av våra grundtankar då att vi skulle göra det enkelt att göra rätt. Det är tyvärr ännu mer relevant idag, 20 år senare. Jag skriver ”tyvärr” eftersom vår byggda miljö skulle bli ännu bättre om det här vore jätteenkelt. Samtidigt är det förstås också roligt för mig att se att vi var på rätt väg redan för 20 år sedan.

Hur försöker vi då konkret göra det enkelt att göra rätt i dagens byggprojekt med alla dessa komplexa materialkrav?

I vårt system kan vem som helst, oavsett förkunskaper, omedelbart se om en specifik produkt uppfyller projektets miljökrav, exempelvis önskad nivå i Miljöbyggnad och överensstämmelse med EUs taxonomi. Det betyder att den person som normalt sett skulle valt produkt kan fortsätta göra det även om man saknar just miljö- och kemikompetens. När man väl hittat den produkt som man ska använda loggar man det med ett klick. Om man även ska registrera var och i hur stor mängd produkten används krävs några klick till, men det tar inte mer än 30 sekunder. När det sedan är dags att ta fram underlaget för certifieringen, uppfyllelsen av EUs taxonomi samt klimatdeklarationen finns det i systemet.

Så genom att aktivt använda systemet kan man slå flera flugor i en smäll; kolla överensstämmelse med flera olika miljökrav och skapa en loggbok med underlag för certifieringar och klimatdeklarationer på en och samma gång. Jag får det till fyra flugor på en gång. Inte så ofta man lyckas med det.

Jan Boström
Head of Sustainability Development
iBinder Group