Rivning – en viktig källa till byggmaterial

Byggsektorn står för 50% av materialproduktionen och 35% av avfallet i EU. Mycket av det som slängs skulle kunna återanvändas. Det handlar om undertak, golvmattor, fönster, dörrar, tegel med mera som inte tas tillvara vid renoveringar och rivningar, trots att materialet i vissa fall inte är uttjänt.

Cirkularitet är hett, och detta i kombination med höga byggkostnader gör det intressant för byggbranschens aktörer att titta närmare på återbruk. Återbruk av byggmaterial är sannerligen inte något nytt, det har förekommit i alla tider och alla kulturer. Samtidigt finns det nya krav på miljöbelastning som man måste ta hänsyn till vid valet av byggmaterial och rivning.

Regelverk och branschstandarder behöver anpassas

Europeiska unionen har infört olika direktiv och policyinitiativ för att främja cirkulära principer i byggsektorn. Till exempel har EU antagit en handlingsplan för cirkulär ekonomi (CEAP) och reviderat avfallsdirektivet, vilket uppmuntrar medlemsländerna att införa nationella regelverk för att minska avfall och öka återvinningen inom byggsektorn.

Även om det är bra för miljön så kräver ökat återbruk anpassningar av byggnormer, byggteknik och konstruktionsarbete till återbrukade material. Ett exempel är stålbalkar, där återanvändning har blivit möjlig på senare år. Den europeiska standarden för stålbyggnation, EN 1090, reviderades 2018 och då blev det möjligt att sälja begagnad stålbalk. Enligt en svensk studie är klimatavtrycket för återbrukat stål 35 kilo CO2 per ton, jämfört med 3 000 kilo CO2 per ton för stål som kommer från malmbaserad produktion.

Betongstommar, som är vanliga byggelement och där nyproduktion även står för en stor del av koldioxidutsläppen skulle kunna återanvändas mer, men där saknas än så länge branschstandarder för montage och demontage.

Återvinning börjar redan på ritbordet

En förutsättning för all framgångsrik återvinning är förstås att ha koll på vilka material och komponenter som behövs för att realisera planerna. När en byggnad ska rivas bör man göra en materialinventering, vilket är en förutsättning för att kunna förebygga avfall och att ta hand om bygg- och rivningsavfall på ett säkert sätt. Vid inventeringen identifieras byggprodukter som kan återanvändas samt vilka typer av avfall som kan uppstå vid rivningen inklusive farliga ämnen i material och komponenter.

Redan när en rivning eller en ombyggnad ligger på skissbordet ska återbruk av byggnadsdelar analyseras och själva arbetet planeras. LCA, eller Life Cycle Analysis har blivit vanligt i Europa och kan hjälpa beslutsfattare och byggherrar att välja material och designstrategier som minimerar miljöpåverkan och främjar cirkularitet. Det görs även försök med byggnader som är gjorda för att kunna byggas om och anpassas. Då blir rivningen snarare en demontering.

För att underlätta övergången till cirkulärt byggande och erbjuda vägledning till aktörer inom byggsektorn har flera gröna byggnadscertifieringssystem, som LEED, BREEAM och DGNB, integrerat cirkulära principer och kriterier i sina standarder och bedömningsverktyg. Genom att använda dessa certifieringssystem kan byggherrar och fastighetsägare säkerställa att deras projekt uppfyller höga standarder för cirkularitet och hållbarhet.

Sammanfattningsvis erbjuder rivning stora möjligheter till både ekonomiska och miljömässiga vinster för byggsektorn och hela samhället, men det kräver samarbete och engagemang från alla inblandade parter.

I pilotprojektet Trikåfabriken 2.0 i Malmö testar Stena Fastigheter återbruk av stålbalkar i stommen. Stena Fastigheter / FOJAB arkitekter